Kulturmiljö – Bakgrund

Bakgrund

Den 1:a juli 1987 trädde Plan- och bygglag (1987:10), ÄPBL, i kraft i Sverige. Enligt denna lag var alla kommuner skyldiga att upprätta en översiktsplan för hela kommunen. Översiktsplanen omfattar hela kommunen och ska ge vägledning för hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.

Detta innebar för kulturminnesvården att skyddszoner skulle redovisas och beskrivas i översiktsplanen för kulturbyggnader och områden med kulturhistorisk eller tidstypiskt villabebyggelse. De kulturhistoriska bebyggelseområdena klassificerades och riktlinjer skapades för hur kulturvärdena skulle beaktas.

Medborgarinflytande

I propositionen till ÄPBL resonerade bostadsminister Hans Gustavsson om hur kommunerna bör ta fram program för kulturskydd. Det bör ske genom en demokratisk process där de boende involveras, skrev han. På så sätt förankras förståelsen och känslan av delaktighet hos de boende, samtidigt som det tvingar författarna till programmet att motivera och förklara sina förslag. Man undviker svepande generaliseringar som omfattar väldiga områden. Se Proposition 1985/86:1, sidan 482.

I propositionen om ändringar i lagen om översiktsplanering 1996 utvecklade miljöminister Margaretha Winberg hur viktigt det är med demokratiskt inflytande i arbetet med kulturmiljöprogram. Se Proposition 1994/95:230. sidorna 38-39.

Kulturmiljöinventering 1986 (KMI1986)

Huddinges första kulturmiljöinventering togs fram under åren 1984 – 1986 som en delrapport till översiktsplanen, KMI1986. Detta arbete geomfördes i samarbete mellan kommunen och Stockholms läns museum. 

Varje miljö som bedömdes ha ett kulturhistoriskt eller miljöestetiskt värde har givits ett uppslag med beskrivande text, kartredovisning och ett eller flera representativa fotografier. I flera fall har ett område delats upp i underområden beroende på olika grad av kulturhistoriskt värde och därmed också olika grad av restriktioner.

Områdena har vid bedömningen utvärderats med hänsyn till typ och ambitionsnivå enligt följande:

• A – Miljö eller enstaka byggnader, där byggnadernas enskilda värden bedöms så stora att högsta antikvariska hänsynstagande är motiverat vid förändringar och bebyggelsekompletteringar.
• B – Bebyggelsemiljö där de samlade kulturhistoriska och/eller miljömässiga värdena är stora och står över de enskilda byggnadernas individuella värden. Här gäller höga krav på anpassning vad gäller såväl färg, form, material och läge vid förändring av befintlig bebyggelse och vid nytillkommande bebyggelse.
• C – Bebyggelsemiljö som kan sakna homogen karaktär men likväl bedöms ha kulturhistoriskt och/eller miljömässigt värde. Anpassningskraven gäller här såväl läge, färg, form som material.
• LA – Kulturlandskapsmiljö av så stort värde att varje ingrepp eller förändring vore olämpligt. Någon bebyggelsekomplettering bör ej ske och förändringar kräver största antikvariatiska hänsynstagande. I vissa fall krävs att skötsel- eller vårdplaner upprättas
• L – Natur och/eller kulturlandskapsmiljö med så stora kulturhistoriska/miljömässiga värden att särskilda restriktioner gäller för eventuella förändringar. Vid tillkommande bebyggelse ställs krav på placering och utformning i enlighet med landskapets karakteristiska bebyggelse- och odlingsmönster.

Reviderad kulturmiljöinventering 2003 (RKMI2003)

År 2000 fick Stockholms läns museum uppdraget att revidera kulturmiljöinventeringen från 1986. Revideringen har försett de utvalda miljöerna med nya beskrivningar, bedömningar och riktlinjer grundade på aktuella kulturhistoriska värderingar. 

Bedömningen beskriver områdets värde och karaktärsdrag. Avsikten med riktlinjerna är att tydliggöra de hänsynstaganden som krävs för att miljövärden ska bestå

Kartbilderna från 1986 är nu ersatta med flygbilder och de tydliga ambitionsnivåerna är bortplockade. Här exemplifierat av Centrala Stuvsta med Segersminneområdet.

Översyn av kulturmiljöinventering 2013 (ÖKMI2013)

2013 fick återigen Stockholms läns museum i uppdrag av Huddinge kommun att göra en översyn av den gällande kulturmiljöinventeringen från 2003.

Behovet av exploatering och förtätning av bebyggelsen i kommunen är stort och för att kunna ta hänsyn till kulturmiljöerna i det arbetet finns ett behov av att uppdatera de bedömningar som tidigare gjorts.

Översynen av kulturmiljöinventeringen syftade till att förtydliga kulturmiljöernas utbredning samt tålighet vad gäller tillägg i form av ny bebyggelse, inom områdena eller i direkt anslutning till dessa.

Texterna i översynen har kompletterats med ställningstaganden vad gäller möjligheter till exploatering och förtätning utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv. Bedömningarna vad gäller exploatering/förtätning i översynen är gjorda utifrån områdenas tålighet ur ett kulturhistoriskt perspektiv.

• Rött (R) betyder: Kulturhistoriskt värdefull miljö. Känslig för tillkommande bebyggelse och ska inte komma i fråga för exploatering/förtätning.
• Gult (Y) betyder: Kulturhistoriskt värdefull miljö. Tål exploatering/förtätning i viss grad under förutsättning att den görs enligt identifierade mönster och riktlinjer.
• Grönt (G) betyder: Miljöns kulturhistoriska värden påverkas inte av exploatering/förtätning under förutsättning att den görs enligt identifierade mönster och riktlinjer.

Här är till exempel Huddinge centrum:

Kulturmiljöprogram 2019 (KMP2019)

År 2017 fick samhällsbyggnadsavdelningen i uppdrag av kommunstyrelsen att göra en översyn av kulturmiljön och ta fram ett nytt vägledande dokument. Planenheten i kommunen skulle drev projektet och vi skapade en projektgrupp med representanter från planenheten, bygglov, och samhällsbyggnadsavdelningen strategiska enhet.
Professionella konsulter som skulle genomföra arbetet åt kommunen upphandlades och upphandlingen tillföll WSP:s antikvarier. WSP besiktigade delar av, inte hela Huddinge, och kom fram till olika förslag till avgränsningar, både minskade områden och utökade områden. I samråd med kommunens tjänstemän, där bygglov i Huddinge genom sin antikvariskt kunniga var bäst insatt i kulturhistoriska områden, togs programmet fram där den sista delen pekar ut de områden och byggnader som utpekas som särskilt värdefulla.

Syftet med kulturmiljöprogrammet är att ge kommunen stöd att kunna fatta rättssäkra beslut med en likabehandling mot allmänhet och intressenter kopplat till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Programmet ersatte tidigare inventeringar från år 2003 och år 2013.

Varje utpekad miljö inleds med en kortare text som beskriver historik och bedömning av miljöns kulturhistoriska värden. Vidare beskrivs övergripande miljöns tydligaste karaktärsdrag genom bild och text samt övergripande råd och riktlinjer. Råd och riktlinjer ger en fingervisning om hur området ska hanteras och går att koppla till de utpekade värdena på platsen och dess karaktärsdrag. Vid ändring i dessa kulturmiljöer ska antikvarisk sakkunnig medverka i planprocess och vid bygglov. Till varje miljö finns en karta som visar miljöns avgränsning och eventuella specifika byggnader och miljöer inom området.